| Presentation | Fakta | Bilder | Syskon | MH | Korning | Resultat |


Tarass. Tarass är en livlig, lättroad, uppmärksam, känslig, snäll och gosig varelse. Rena rama kaoset kan det vara då han är i gasen (vilket är ofta!), men då händer det ju grejjer iallafall! Fast jag måste ju erkänna att han mognat på sig mycket efter att han fyllde fyra år. Då var det som att någon bankat in lite lugn och logik i hans hjärna. Nu är han mest uppe i varv då vi inte tränat på ett tag. Är man utomhus så är han dock överallt och ingenstans, än hur tillfredsställd han må vara. ;)

Tarass, eller "Pruppas" (och "Pouroffen" av farmor Angkiika, efter hunden i hans stamtavla Tarass de la Pouroffe) som han kallas, är en social liten skit och gör sig alltid så liten och älskvärd som möjligt och vill alltid ha allas odelade uppmärksamhet och kärlek. Fast ibland vill han så mycket så lite överslag kommer fram - och han kan bli FÖR intensiv då han ska hälsa och fjäska för folk. Men med en liten gottebit och ett lugnande kommando så släpper det beteendet och vips kan han hälsa normalt.
Han har inget begrepp om att han faktiskt är en stor hund, utan kommer grymtandes och smygandes och kryper upp i knät när man sitter i soffan eller på en stol. Han tror dessutom att han är så liten och smidig så att han kan trampa omkring på katterna (han ser dem inte utan har fokus på en godis eller utsträckt hand). *skratt* Men de är goda vänner ändå, Tarass och katterna. Tarass möter dem nästan alltid i dörren då de varit ute och både snusar och slickar dem - och de gnider sig vällustigt mot honom.

Tarass älskar att bli ompysslad - rackarn njuter till och med av uppmärksamheten han får när man klipper klorna! Det är lite negativit med en sån krävande hund, han vill gärna tränga undan Ghetto - han har fått lära sig att det inte lönar sig och att man vinner på att vänta på sin tur. Ser han möjligheten till att få uppmärksamhet och fysisk kontakt så försvinner allt annat, han vill haaaa. (Mattes gulliga lilla hjärteknorr.)

En liten speciell egenskap som Tarass har är att han aldrig tycks kunna GÅ. På något vis, än hur långsamt han tar sig fram - får man intrycket av att han springer... Hans filosofi är "Tänk med fötterna före". ;)

Tarass har ännu inte visat några större framgångar på tävlingar... Ett viltspårchampionat har han, samt ett 1:a pris i lydnadsklass I - och så är han godkänd i appellklass spår (10-10 på spåret, han dutti å spåra!).
Träning får han en del av: lydnad, bruksspår och lite agility. Och det är något han uppskattar! För en liten fjärdedels Frolic skulle han kunna gå fritt följ till världens ände. Han är otroligt arbetsvillig och lätt att motivera, fast ibland kan han ha koncentrationen i nosen då man ber om lite lydnad - och då är det med våld och vaselin som man får dra upp huvudet från backen! Dagens sanning är ju att en bra tävlingslydnad bottnar i en bra allmänlydnad - och tyvärr är det där jag brustit. Men det jobbar vi på!


Tarass har gjort MH och korningens mentaldel. Det sistnämnda klarade han inte, vilket troligtvis var vårt fel - han kan nog klara mentaltestet (om än på låga poäng?) tror jag! (Det var väldigt speciella omständigheter runtom då vi skulle gå korningen.) Viktigast av allt för mig är att han är social och orädd för höga ljud eller skott samt inte har något ont i sig - han är en snäll, charmig och personlig hund...

Vad gäller utseendet så klarade han korningens exteriördel fint, och på de få utställningar vi visat oss på har det gått relativt bra - men han har haft lite för dålig päls samt varit lite för mager. Nu ser han ganska reko ut, så han kanske lyckas lite bättre då! Fast som det är nu, så väntar jag med att ställa nå speciellt seriöst tills det att han fått uppflytt ur lägre klass spår och därmed är kvalificerad för att ta certifikat - ha ha ha, vilket kan ta ett tag (jag är så seg!). Nog är han värd ett SUCH i mina ögon! Gull-bullen... :-D