| Kattis | Katterna | Kontakt |



Namn: Kattis Lundgren
Född: våren 1982
Hemstad: Örnsköldsvik
Jobb: Processoperatör på Domsjö Fabriker

Hundliv: Agilityinstruktör, gått första steget till mentalfigurant (M1), varit på diverse föreläsningar angående hund (inlärning, mentalitet, hälsa, genetik, fertilitet, etc), genomfört AfBV's uppfödarkurs PEKA, tränat och tävlat (det sistnämnda mer eller mindre aktivt) hund sedan 1999, suttit med i styrelse för rasklubb och sektorer för lokala brukshundklubben. 2008 hjälpte jag till på kursen Hund För Alla, som är "friskvård" för människor med fysiska och/eller psykiska handikapp. Ghetto var med som "terapihund".

År 2011 så sitter jag med i AfBV-MNLO's styrelse, jag är även en liten del i redaktionen för AfBV's medlemstidning "Belgaren". Jag hoppas kunna avsluta SKK's uppfödarutbildning, som jag påbörjat för ett par år sedan. Jag hjälper till på diverse tävlingar men har inte hållit någon agilitykurs på ett par år. Jag hoppas även att jag ska få tillfälle att gå M2 och M3.

Jag har vuxit upp i en familj som tycker om djur, framförallt katt och hund. Jag är lillan i familjen, och var alltid engagerad emotioniellt i djuren - och jag tror djuren engagerade sig i mig också. Eller så hade de inget val helt enkelt! *skrattar* De hundar och katter vi hade fann mitt sovrum angenämt, och det var inte många nätter det var tomt nedanför eller i sängen. De hundraser vi hade var Långhårig Collie och Tervueren.

Min första egna hund blev en Schapendoes, Ghetto född 1998, som jag köpte då jag var 16 år och prompt beslutat mig för att ha hund i närheten igen efter ett par års frånvaro av detta släkte. Han fick somna in då åldern tog ut sin rätt 2011, och det går fortfarande inte en dag utan att han gästspelar i mina tankar.

Ghetto var min "once in a lifetime" hund. Vi ett starkt band mellan oss som ord inte kan göra rättvisa. Han förstod och läste mig som en öppen bok, och jag detsamma med honom. Tillit, närhet, värme är några ord som kan beskriva vår relation. Behövde jag honom så fanns han alltid där med trygga pepparkorn under lugg.

Eftersom Tervueren flyttat in i mitt hjärta sedan tonåren då vi hade en sådan hane, så kunde jag inte låta bli att skaffa en igen. 2002 flyttade Tarass in i vår flock med buller och bång, och jag har inte ångrat det för en sekund. Än idag är han min lille skruttis, och i mina ögon så är han en underbar varelse som håller mitt känsloregister väl uppdaterat. Blod, svett och tårar omvartannat dominerade våra tre-fyra första år tillsammans. Nu är han, tycker då jag, en dröm att ha att göra med. Visst är han en Tervueren med allt vad det innebär, men det han lärt mig är att han kan inte bli sitt bästa jag utan att man accepterar honom som den Belgare han faktiskt är.

Vad gäller hundar så är jag väldigt intresserad av allt som har med avel att göra, slukar glupskt allt läsbart i min strävan att lära mig mer. Jag kan lätt vandra iväg i min egen lilla bubbla, och sitta framför datorn för att kolla statistik för hälsa, stamtavlor, etc. *skrattar* Genetik, beteendelära, mentalitet, hälsa är något jag aldrig kan få nog att lära om! Men det värsta är, att ju mer jag lär mig - desto mer förstår jag att jag inte kan!

Min önskan är att i framtiden föda upp hund och det lär nog bli så att jag håller mig till Tervueren, jag känner starkt för rasen och har många goda vänner med samma intresse som bidrar till att jag får inspiration, motivation och kunskap... Mycket viktiga ingredienser för att bedriva sund hundavel. Jag har ganska bestämda åsikter om hur JAG anser att rasen bör vara, genom att ha tolkat ursprung både exteriört och "interiört" samt umgåtts med mången individer och ägt ett par själv. Dessa åsikter ändras och utvecklas dock så gott som dagligen, tidigare var jag snabb att bestämma mig för att "så här är det!" men har lärt mig att ingenting är svart eller vitt i hundvärlden – det är ett gigantiskt grått fält däremellan! Jag tar dock hundrasernas parti, och det jag anser är en seriös avel är när man engagerar sig för hur rasen kommer att utvecklas och fortskrida under det fortlöpande arbetet att bevara dem "som de ska vara". Jag tycker det är en uppfödares viktigaste ansvar att se till att hundraser som vi håller varmt om hjärtat kommer att finnas kvar av bra kvalité så att människor som lever efter vår tid får möjlighet att njuta av dem. Det innefattar att hundarna ska väl fungerande hundar i samhället och hos sina ägare.

Hösten 2007 blev mitt kennelnamn Ghedoes godkänt, vilket jag sökte om i förebyggande syfte - än är det några år kvar innan första kullen ser dagens ljus, för att jag känner att jag har så ruggigt mycket kvar att lära innan jag är redo för första kullen. Jag har dock många vänner som är uppfödare eller duktiga inom flertalet olika raser, och jag är dem evigt tacksam för att de medvetet eller omedvetet får mig att utvecklas. Namnet "Ghedoes" har jag använt som webalias i många år på diverse forum och portaler på nätet – och det känns som "jag".

Schapendoes har jag varit engagerad i sedan 1998, det var då jag köpte Ghetto. Om man räknar år av Tervueren-kärlek (dock med nio års uppehåll vad gäller innehav) så får man gå ända tillbaka till 1993.

Vill du komma i kontakt med mig så är det bara att slänga iväg ett mejl till kattis@ghedoes.com!