| Presentation | Fakta | Bilder | Syskon |


Dyra. Till slut så flyttade det hem en liten Tervueren-tik till mig och pojkarna! Lilla Dyra föddes i Tyskland den 11 juni 2010 hos Regine och Andreas i Mörlach. I många år har jag haft kontakt med Irena som fött upp Dyras pappa, och när han nu skulle gå i avel kunde jag inte hålla mig... Jag har ju träffat syskon och halvsyskon till Dyras pappa samt farmor och farfar - alla är hundar som jag tycker väldigt mycket om, jag kan nog rentav säga att det är några av mina favorit Tervueren i hela vida vääärlden. ;)

När jag fick rapporter med lovord från de som åkt och hälsat på valparna, tyckte jag att det var värt att själv åka ner till Tyskland för att se om jag gillade vad jag såg. Tisdagen den 24 augusti påbörjades resan till Mörlach, först bilresa till Arlanda och så flyg till München vilket följdes av två timmar i hyrbil. Jag blev inte besviken! Regine och Andreas är härliga människor som lever för sina hundar och hundträningen, de är båda inbitna IPO-utövare - men Regine överlåter med varm hand tävlandet till sin man då hon blir allt för nervös själv. Dyras mamma, Tegine, gav ett otroligt trevligt och mysigt intryck - hon var balanserad, livlig, vänlig - samt snäll och harmonisk med valparna. De tre kvarvarande valparna (varav en syster till Dyra kommer att bli Regines nästa stjärna) var pigga och glada, och kom rusande fram emot oss... Lilla Dyra gjorde en "Ghetto": hon valde oss! Hon var först fram och otroligt gosesugen, så fort man kliade henne minsta lilla så sjönk hon ihop som en lite degklump av njutning... Jag. Kunde. Inte. Motstå. ;) Lilla Dyra kröp rakt in i hjärtat på mig, och jag är fullkomligt kär i hunden!

Så, det blev bestämt innan ögonlocken föll ihop på tisdagen, att Dyra skulle få följa med oss hem! Vi påbörjade den långa resan hem, och Dyra var en duktig flicka hela vägen. Lite oro första stunden i bilen, men så somnade hon gott i Eriks famn. På flygplatsen i München charmade hon skjortan av alla som hon prompt ville hälsa på - eller som prompt ville hälsa på henne. Hon blev orolig första stunden i den stängda buren, men till slut somnade hon även i den och sov hela flygresan - men när vi väl landat så var hennes tålamod slut och hon ville uuuuut. Snabbt som attan till tullen som stämplade pappren och lät oss passera, det var ett stycke mycket glad valp som fick sätta sig och kissa på gräsplätten utanför terminal 5 på Arlanda! :D
Som om inte det var nog, så återstod många timmars bilresa - som visade sig vara helt bekymmersfria. Hon sov konstant hela vägen från Hudiksvall och hem till Idbyn! :) Måttet var nog rågat där mitt i natten mot torsdagen, när hon sömndrucket följde oss till ytterdörren. Nyfiket kom hon skuttande för att gå genom dörren men blev nog väldigt chockad av att möta en Ghetto i dörren - precis som Tarass för åtta år sedan, så förstod nog inte Dyra att det var en hund. Hon fick sitta mellan mina knän och då gick det bra, hon upptäckte tämligen omgående att farbror Ghetto är en vänlig själ. :) Tarass hälsade hon jättefint på, och visade ingen konfundering emot... förutom att hon såg milt förvånad ut när hon letade under magen på honom för att få sig en natt-slurk. ;)

I skrivande stund har Dyra varit med oss i bara några dagar, och vi har alla smält som smör... utom katterna förstås som tycker att hon är en märklig liten pryl. :D Dyra har åkt mycket bil, varit med och utfodrat stutarna, hälsat på fåren, hälsat på människor - allt utan problem. Hon är en väldigt behaglig valp, balanserad och full av tillit inför människor. "Om den där människan står vid huvudet på en stor tjur och ropar på mig, så är allt OK. Jag springer dit!" :) Hundar av annan ras än Tervueren tycker hon är lite läskiga, men får hon en liten stund på sig att studera dem i lugn och ro och man visar att man inte alls är brydd, så kommer hon över sin osäkerhet ganska fort.

Nå, tiden får utvisa vad det blir av Dyra - men högt älskad är hon då redan. Jag är mycket glad över att ha henne i min flock! Tusen tack till Regine för att jag fick köpa henne! :)